Ryggsmärta, ur ett annorlunda perspektiv, del 1

Nå, då var det alltså dags för lite info om hur vi ser på saker och ting. Detta är första halvan på en artikel jag skrivit. Del 2 KAN komma att publiceras hör senare, men bara om det är någon som läser den och kommer med lite kommentarer. Dock så innebär inte detta att du behöver hålla med, bara att du engagerar dig så pass mycket att du bryr dig att skriva räcker. Det är meningen att detta ska vara en interaktiv blogg. Var med du också..

Jag har läst en enorm mängd artiklar om ryggsmärta och de säger ungefär samma sak allihop; Det är spända muskler som orsakar det och du behöver träna och röra dig mer.

Detta är i och för sig inte fel, men bilden är lite större än så.

Om jag frågar dig var vatten kommer ifrån kanske du svarar ”ifrån kranen”. Ja, det är naturligtvis sant, men svaret så mycket större. Vattnet kommer ut ur kranen, men det har genomgått många steg/processer innan du fyller ditt glas med iskallt, svalkande vatten.

Precis likadant är det med ryggsmärta. Ja, du känner smärtan i ryggen och ja, den är verklig, men allt som oftast finns den där som ett resultat av att något annat har skett.

Oftast är det krampade musklerna som bara försöker skydda dig. En del säger att smärta är ett dåligt fenomen… men ”smärta” är bara ett signalsystem, en signal som talar om för oss at något är fel.
Om du står med fingret på plattan (och den är het) gör det f..bannat ont. Då drar du bort fingret! Än så länge vet dock inte hjärnan ”vad” som är fel, bara att du ska dra bort fingret. Det är först när du ser plattan och tänker: het platta, finger, het platta f..bannat ont i fingret; Aha! Smärtan beror på att fingret precis varit på den heta plattan. Men smärtan i sig svarade inte på frågan ”vad är fel?”, bara att ”något är fel!”.

Så, musklerna längs ryggen är spända. De är krampade (symptom på detta brukar vara trötthet och smärta i svanken). Varför? Ja! du kan ha varit i en olycka, fått ett slag av ett basebollträ eller en hockeyklubba eller
”ha ärvt mammas eller pappas dåliga rygg”.
Nu ska vi dock presentera en annan infallsvinkel i denna eviga debatt om ryggsmärta.

Först måste vi förstå musklernas funktion. De har, bland annat, till uppgift att fungera som motoriska enheter så att vi kan gå, upprätthåller vår kropp (tillsammans med vårt skelett, båda är lika viktiga) och den har en skyddande funktion.

En muskel som nästan alltid är för ”stark” är den sk höftböjaren (Psoas för dig som är terapeut). Det vill säga Psoas är starkare än dess motarbetarmuskel, Stora sätesmuskeln (”höftsträckaren”, finare namn är Gluteus Maximus). Om detta är ett faktum hos just dig så sker följande; Psoas vinner dragkampen (om höftleden) mot Gluteus Maximus. ”Höftsträckaren” (Gluteus Maximus) är ansvarig för frånskjutet vid gång och löpning samt för att stabilisera knäet.

När ”Höftsträckaren” förlorar dragkampen mot Höftböjaren förlorar den sin spänst och styrka. Jämför detta med 2 personer som bryter arm där den ena är mycket starkare än den andra. Med andra ord kommer den svagare inte att orka hålla emot. Då har han/hon 2 val: endera lägga sig/vika ner sig eller ta hjälp av den andra armen. Det är precis det som händer i kroppen.

Höftsträckaren får då hjälp av musklerna som ligger i din ”ländrygg” (svanken), på var sida om ryggraden. Dessa muskler (Erector Spinae och Quadratus Lumborum, vars uppgift framför allt är att stabilisera ryggraden) måste nu hjälpa”höftsträckaren” (Maximus) att skjuta ifrån vid gång och stabilisera bäckenet.

Dessutom kallas även de bakre lårmuskeln in som hjälp för att hjälpa höftsträckaren.

Dessa ”hjälpar-muskler” (synergister) måste alltså göra sitt jobb OCH hjälpa höftsträckaren med dess jobb. Jämför detta med att man på sitt kontor har en person som aldrig gör sitt jobb utan bara fikar, tar rökpauser, chattar osv. De andra på kontoret måste då ”jobba över” eftersom de måste göra både sitt eget arbete samt arbetet för personen som inte ”drar sitt strå till stacken” .

Vilken av dessa två grupper tror du först blir trött och känner av värken? Den som måste jobba för mycket förstås! OCH PRECIS SÅ ÄR DET I KROPPEN OCKSÅ!

Vill du läsa slutet, tyck till om det du läst hittils...

Micke